annalundkvist

Asså tänkt dig så här, att du har liksom som en cirkel. Så här runt. Och här längst uppe, allra längst upp. Så är du som allra ledsnast. Och sen blir du lite mindre ledsen, nästan helt okej, du mår bra, du känner dig glad, peppad, lycklig, nästan euforisk… och sen helt jäva cp-lycklig när du har kommit upp liksom, till toppen där. Fast på andra sidan ledsen. Då är det liksom som att du har det bästa i hela välden och du kan inte få det bättre. Men det är bara det att det är så himla lätt att man bara trillar över på den andra sidan. Och så blir man sådär otroligt ledsen igen.