annalundkvist

Sandra är den personen som jag har känt längst inom orienteringen. Detta för att vi båda två hade pappor som tvingade oss att gå och duscha tillsammans varje tävling. Duktig som hon var och dålig som jag var tyckte jag det var lite pinsamt. Men det slutade ju bra iaf! Nu är hon den personen som vet mest om mig och jag vet nog ganska mycket om henne med. Vi vet att vi kan berätta allt för varandra och vi pratar om ganska mycket också, vilket jag tycket är bra. 

Det finns en jobbig sak med att det är vinter just nu. För när jag och sandra bor ca.2mil ifrån varandra så blir det att man inte träffas så ofta som man kanske skulle vilja. Och vi träffas ännu mer sällan nu när det är vinter och inga tävlingar. Men sandra är ändå en person som det är lika roligt att träffa varje gång man träffar henne! Och hon betyder väldigt mycket för mig. Tummen upp för Sandra ♥

Caysa är nog den personen som jag har känt längst i mitt liv och fortfarande är vän med. Vi blev ihop parade redan som små små barn. Skulle gissa runt 2-3år kanske? Jag var nämligen dagbarn hos hennes mamma. Detta ledde till att vi snabbt blev vänner och började våra hyss. Att vi sen har gått i samma klass hela livet har ju inte förändrat det hela heller. Dock höll vi på att glida isär lite där någon gång 5-6? Men det är bra nu!

Caysa är en person som man vet att man kan lita på, man vet att hon finns där. Och jag hoppas att hon vet att jag finns där för henne. Även om ingen av oss är bra på att prata om känslor eller prata om saker som gör oss lite ledsna överhuvudtaget med någon så vet vi att vi har varandra. Men det händer såklart att vi delar med oss av våra känslor till varandra, vilket jag tycker är väldigt bra. Det är lättare att trivas med en person om man känner till mer om den och lättare kan förstå sig på den. Vi tänker ganska ofta lika om personer också, vilket kan bli lite roligt ibland ;) Tummen upp för Caysa ♥

Mona är den personen jag har lärt känna bäst nu på gymnasiet. Hon kommer från Ekshärad (en liten håla i norra värmland). Jag minns i början så var jag jätteglad att hon var kortare än jag - inte så ofta någon är kortare än mig när jag inte är ens 1.60... Men det är Mona (dock typ 1-2cm). Men jag lärde mig ganska snabbt att Mona är så mycket mer än min nästan lika långa vän. 

Hon är verkligen en person som vågar berätta om sig själv, hon vågar säga om hon inte gillar något och hon vågar stå för vem hon är. Okej i vissa sammanhang vågar hon väl inte stå emot en viss person, men den personen ogillar ganska många på grund av hennes sätt att "vara bäst". Jag gillar Mona för även jag våga släppa lite på mina "känslospärrar" när jag är med henne. Även jag vågar dela med mig för jag vet att hon kommer lyssna. Tummen upp för Mona ♥

Såklart kan jag inte säga att bara Sandra, Caysa och Mona är mina vänner. Det finns sjukt många jag skulle vilja skriva om där ute. Men man kan inte skriva om alla. Skulle jag göra det skulle ingen läsa inlägget för det skulle bli för långt. Det finns sjukt många inom orienteringen som jag är väldigt bra vän med och även utanför. Så istället för att ni tror att jag har glömt er, så vill jag säga till er att jag har inte det. Du känner nog av själv om jag kallar dig min vän eller inte. Puss på alla er där ute! ♥